Ingen älskar som en mamma!

Varför firar man mors dag?
Jag vet inte! Jo, jag har nog hört en förklaring någonstans någon gång men kan inte dra mig till minnes riktigt vad det var.
Jag tycker att alla mammor ska firas på mors dag, har alltid firat min egen mamma, för att jag älskar henne och uppskattar ALLT hon gjort/gör för mig. Men sedan jag blev en mor själv tycker jag att det är om möjligt ännu viktigare, för nu vet jag vilket jävla hårt och slitigt arbete det är att sätta ett barn till världen. 

Sedan jag fick barn, var det som om någon gjorde ett snitt i min bröstkorg och mitt hjärta står numer på vid gavel, jämnt!
Allt går rätt in, det finns inget filter längre, inget som skyddar. Jag älskar besinningslöst mina barn och min familj. Jag blir så illa berörd av att se och höra om andra barn som far illa att jag kan gråta i timmar när jag skrållar på Fb och ser bilder från diverse hjälporganisationer på barn som lider. Jag läser tidningar och ser på nyheter om allt hemskt, och mitt hjärta, som står på vid gavel, blöder återigen och jag gråter lite till.
Min känslighet når inga gränser, och jag tänker ofta på hur skört livet är.
Jag ser på mina egna barn och är så in i helvete tacksam över att de är friska och mår bra.
Sedan jag fick barn har jag blivit rädd för mig själv. Jag trodde inte en människa kunde älska så villkorslöst. För mina barn gör jag allt. Precis allt. Och det skrämmer mig att det inte finns någon spärr.
Det är en oerhört mäktig kärlek, en kärlek jag inte trodde var möjlig, en kärlek jag önskar att alla fick uppleva. Det finns ingen som älskar högre, än en mamma som älskar sina barn.

Det har varit ett sjuhelvetes slit rent ut sagt, dessa korta två år jag varit mamma. Från den dagen de såg dagens ljus har jag kämpat varje dag. Från deras första joller, till de börjar åla och krypa. Oron över att de ska ramla när de tar sina första steg. Sedan deras första ord och hela deras fantastiska utvecklingen tills idag. Till råge på allt, när de lyftes ur sin trygga värld därinne i magen, efterlämnade de en trött och uttänjd kropp, orkeslös och tung. Stundtals har det varit jobbigt att hitta tiden för att hålla igång både familj och tid för träna, och stärka både min kropp och psyke. Men allt går om man bara vill. Och jag har en fantastisk man som står bakom mig till 100 procent.

Under mina nu exakt två år som mamma har jag genomgått en grundlig förändring. Jag har blivit mer ödmjuk och mer respektfull och förstående. Jag har blivit starkare och uppnått en ro i själen. En känsla av att ha hittat hem. Tillsammans med min älskade Mats var dem de sista pusselbitarna som föll på plats. Jag har överkommit hinder jag aldrig skulle kunnat tro var möjligt.
Mina barn har lärt mig det enda jag behöver lära mig i livet. Svaret på livets stora fråga...

Bra 5:2-mat!

Jag hatar att laga mat. Tycker att det är så jävla omständigt, jobbigt, tråkigt och svårt. Om jag fick önska mig vad jag ville skulle jag önska mig en personlig kock, som kom med god, nyttig färdiglagad mat åt mig, varje dag. Livet ut! Jag är en hejjare på att köpa kvällsbilagor med recept som ska vara lättlagat och gott. Det står så i alla fall, i rubriken.
Ja det kanske är lättlagat, FÖR DOM SOM KAN LAGA MAT! Jag är idiot på matlagning och kör man 5:2 är det om möjligt ännu svårare.
Så nu vill jag dela med mig av något idiotenkelt. Det behövs knappt något annat än en kastrull och en kniv.
30 g fetaost som jag bara smular.
5 g rödlök (Det är så lite kalorier i den lilla mängden man har till en tallrik sallad men det brukar landa på ca 5 g vilket ger typ 2 kcal, så petnoga behöver man inte vara, men ska man vara mathitler så ok, 5 g rödlök).
60 g färdig sallad på påse, bara att lägga på tallriken. Sköljd och klar. Tack Ica.
1 avocado
100 g räkor, färdigskalade på påse såklart som jag bara tinar under hett vatten.
1 kokt ägg.
Det enda som tar tid är att koka ägget. 8 minuter typ. Och under tiden ägget kokar hinner man fixa resten. Till och med jag klarar av detta och det är supergott och enkelt. På riktigt enkelt. Hela maträtten ger ca 350 kcal. Och då är det på "riktig" fetaost. Där kan man givetvis spara in på kalorierna om man vill. Avocadon var ganska liten, ca 50 g ätlig del. Lite citronsaft är gott på räkorna. Inget jag har vägt och räknat ut hur många kalorier det är i 1 tsk pressad citron dock, där går liksom gränsen för mig i alla fall.
Happy tuesday!

Verkligheten som speglas i en högglansig köksö.

Ni vet när man nästan är klar med sitt pass, man känner sig redan 10 kg lättare, starkare än någonsin, magen känns platt och rumpan stenhård. Man känner sig Heidi Klum, ett flaggskepp för Victoria Secret. Så tittar man upp, ser sin spegelbild reflekteras i de högglansiga täckskivorna på köksön. Och jag kan inte göra annat än att skratta. För i spegelbilden var det ju ingen fashionshow från Victoria Secret, snare en reklamkampanj från michelin däck. Men å andra sidan är jag ju inte i mål än. Så keep going och happy monday!

Steg 2.

Gör mig redo inför att starta steg 2: kroppskontroll.
I min matdagbok har jag på första sidorna skrivit upp de vanligaste livsmedlen jag äter, samt hur många kcal det är i per 100g, och endel per 10g eller 50g, beroende på vilket typ av livsmedel det är och hur mycket jag normalt brukar äta av det. Då blir det enkelt att snabbt räkna ut kalorier per portion och inte heller så jobbigt att kolla upp varje livsmedel för sig.
Jag har också kommit till steg 2 i min träning av Olga Rönnbergs bok och ska om några minuter köra mitt första träningspass därifrån. Nu ska jag börja använda hantlar och hoppas på jobbig träningsvärk i morgon!
Veckan som gått har varit trög. Mina små människor har haft magsjuka och en släng av förkyldning också för säkerhets skull. Endast 1 träningspass genomfördes förra veckan, men jag vägde i fredags 78.3. Det bevisar att kroppen också behöver vila ibland för att återhämta sig och reparera. Jag höll maten efter ordning så jag är nöjd med ca 0.5 kg ner på vågen.
Jag följer Olga Rönnberg på facebook och instagram, där hon lägger ut många före och efterbilder på de mammor som kör efter hennes PT online-tjänst, (men också en del från dem som kör efter boken) och en del bra träningstips och pepptalks. Det är otroligt inspirerande att se dessa foton så jag rekommenderar att följa henne där om man som jag behöver en spark i arslet då och då. Hon skrev för en tid sedan i stil med: är du trött på träningen och känner samma sak i kroppen, så ta en vecka "ledigt". Helt ledigt från träningen. En vecka kan ofta motivera mer än att vara bångstyrig och köra på ännu hårdare. Jag håller helt med henne och förmedlar gärna tipset vidare, dock tycker jag att man skall vara igång med sin träning ordentligt och ha rutin på det, så att det faktiskt blir en motivation, snarare än en ursäkt att inte träna som man gärna kan hitta på i början.
Nu kör vi första passet! Heja heja!

Du vet att du blivit äldre när du...

(Observera att jag skrev äldre, inte gammal. Däri ligger en stor skillnad).

1. Du upptäcker att du kisar och gör fula grimaser med ansiktet, liksom drar bak öronen, höjer kinderna och visar hela garnityret när du anstränger dig så in i helvete för att se vad det står därborta på löpsedeln (ca 10 meter bort). Du vet att du eventuellt behöver uppsöka en optiker, men NEJ! Du är fortfarande i förnekelsestadiet och troligtvis kommer du inte ur det förrän du inte ens ser vad det står i tidningen du har framför dig på köksbordet.

2. Du sitter i ett typiskt väntrum, där det ligger tidningar på bordet och du slänger en blick på dem för att se om något fångar ditt intresse. En av tidningarna har stora rubriker: recept på påskens godaste tårta, och givetvis är det bilder på massor av bakverk och tårtor. En av dem ser särskilt smaskig ut. Du sträcker dig efter din väska för att ta upp penna och papper, som du naturligtvis alltid har med dig, för att skriva av receptet.
När du har tidnigen i din hand, och läser tidningens namn: "Allers", får du en snabb minnesflashback. Du är ca 10 år tillbaka i tiden, sitter på stranden med din typ, mormor, mamma eller farmor, och hon tar ur picknickorgen fram en tidning och penna för att lösa korsord, och tidningen är just "Allers" och du tänker, fy fan vilken dålig tidning. Bara en jävla massa recept på 48 olika småkakor och 50-åriga kärringar som har problem med klimakteriet som skriver till "fråga doktorn". Du tänker; när jag läser Allers, då vet jag att jag blivit gammal!
När denna flashback är över, släpper du tidningen omedelbart, ser dig lite generat omkring, funderar på om du nästa gång du ser dig i spegeln har kort permanentat hår, gärna med lite lila inslag i också.  Som för att känna efter lite tar du dig för håret och reser dig ur soffan, och kliver ut ur väntrummet...

3. Du vaknar, tittar på klockan. Hon är 03.48 och du försöker minnas slutet på filmen. Såg jag slutet på filmen? På TV:n är det myrornas krig, vilket vittnar om svt1 och svt2, vilket redan där är ett tecken på att ditt val av tv och film är.. ja, äldre. Hursom helst, du vänder på dig för att stiga upp och återgå till sovande tillstånd, fast i sängen. Det är då du känner det. Stelheten i rygg och axlar. Satan, du får ta dig upp stegvis, som en stel robot, som liksom hakat upp sig och rycker och hackar sig upp till sittande position, och sedan slutligen, upp på fötterna. Men det är ju så, efter drygt en halv natt på soffan, får vi äldre lida lite med våra äldre, lite tröttare kroppar.

4. Du är ute och shoppar. Kanske inte efter något särskilt, bara vill förnya garderoben lite. Du är inne på de stora kedjorna som HM, KappAhl, lindex, Vero Moda, MQ, ja ni vet. Alla dessa kedjor har ju både utpräglade modekläder och ett basicsortiment. Du går och drar i någon tunika som har alla färger du kan tänka dig i ett snyggt paisleymönster. Ett par jeans i senaste tvätten, dessutom ser de ut att redan vara riktigt rejält använda för de är trasiga både här och där.  Men du tänker att va fasen ska jag köpa ett par trasiga jeans för 999 spänn för som redan är trasiga?! Och en tunika i all världens färger. Du vet att det är högst modernt, men du har också varit med såpass många decennier att du vet att plaggen lika snabbt är ur modet... du kommer hem med en helsvart tunika, med matchande svarta hela jeans.

5. Ecco. Behöver egentligen inte vidare förklaring, när det står ett par eccoskor i hallen vet du med säkerhet att du blivit äldre. Komfort före stil är mer ditt motto än stil före komfort. Men var glad att det än så länge bara är komfort före stil, inte komfort och ingen stil alls. Det får du vänta med tills du blivit gammal.

Fredagsrapport

Fredag och vägning! Nja, + - 0 idag. Hurra! 

Vissa veckor vill bara kroppen inte, och det är ok, man är inte på topp jämt. Dessutom är jag inne i mensveckan, vilket vi kvinnor måste dras med varje månad som påverkar både humör, ämnesomsättning, fettförbränning och svullnad i kroppen.  

Men det är ju inte så mycket att göra åt, gilla läget och påt igen! 

Happy Friday!

Börja dagen på rätt sätt.

Det gäller att börja dagen i rätt riktning, då är det lättare att hålla den riktningen hela dagen. Så att man inte tar avfartsväg till Göteborg det första man gör! För er som läst tidigare blogginlägg vet vad jag menar med Göteborg.
Ännu bättre är det om man kickar igång hela veckan med en riktigt bra måndag, så att resten av veckan blir i samma goda anda!
I alla fall funkar detta för mig, och ibland när jag känner för att dra täcket över huvudet och låtsas som att jag inte alls borde träna, eller bara skita i allt ihop och köpa 2 liter coca cola o hälla i mig allt på en gång via en tratt, rätt ner bara! Då tänker jag, fredag morgon är det dags  för vägning. Och det finns inget så tillfredställande som när vågen visar nedåt.
Då är det inte svårt alls att slänga sig över träningen och köra 110%

Happy monday!

Fredagsrapport. På en lördag. Igen.

I dryga 2 veckor har febern, nezeril, noskapin och alvedon legat och hovrat som en dimma över vålösundsvägen.

Jag är så evinnerligt trött på snor, träning som blir upphackad och en energinivå som är lika med noll. Och maten? Det har inte varit enbart grönsallad, men jag har inte heller hällt i mig godis. För febern försvinner faktiskt inte bara för att jag äter choklad, det enda som händer är att jag blir förbannad på mig själv för att jag ätit onödiga kalorier.

Så denna vecka har jag kört all in. Vilket resulterat i att vågen stannade på 79.2.
HEJ DÅ 80-STRECKET!
Jag vill aldrig mer se en 8:a som första siffra på vågen. Är så jävla trött på att traggla på 80-något så nu ser jag fram emot att bråka med 70-strecket ett par månadee framöver.

Det är också dags för en bild igen. Vilket kommer inom några dagar.
Nu hoppas jag på friska veckor så jag gott och väl når mitt nästa delmål, vilket är 75, innan slutet av juli.
Förhoppningsvis kan jag bocka av det delmålet redan innan sista juli.

Happy lördag! :)

Fredagsrapport

Så var det då äntligen fredag och helg!
Veckan gav utdelning! -1.2 kg. Idag vägde jag alltså in på 81 kg. Nära till mitt första delmål nu, 79.9 :)
Jag lade ner extra krut på både kost och träning, det är det som är det fina med att inte gå all in. När det kommer en uppförsbacke eller man hamnar på en platå, finns det fortfarande outnyttjade verktyg att plocka fram för att ruska igång förbränningen med :) som t.ex intervallträning som jag lagt till under denna vecka, istället för snabba promenader. Har även varit lite extra noga med kosten,  och verkligen inte stoppat i mig några onödiga kalorier. Och vips, resultat. Egentligen inte svårt. Bara gör det!
Happy friday!

5:2-dag.

Ja gott folk. Roligare än så här blir det inte idag. I alla fall inte i matväg.
Men det är faktiskt ganska gott. Knaperstekt kyckling kryddat med curry och paprika, och kokad broccolli. Och det ger inte mer än ca 150 kcal, vilket lämnar ett ganska bra utrymme till kvällsmat. Jag är ofta sugen och van att småäta på kvällen, även om den vanan blir blekare och blekare för varje vecka. Men jag vill under dessa fastedagar kunna äta något med familjen, typ en omelett, vilket ger ca 200 kcal. Är alltså då uppe i 350 kcal, vilet också lämnar ett litet utrymme på 150 kcal till mellanmål om jag är hungrig mellan måltiderna.
För mig har det varit lättare att få ordning på 2-dagarna om jag äter varm mat, som jag får tugga och känna att jag verkligen ÄTER något. Att dricka youghurt och äta någon nutrilettbar fungerar inte alls. Och jag tror att det är just där många faller. Har många bekanta som säger: det där fungerar inte på mig, jag vill inte gå omkring och vara hungrig.
Nej, det vill inte jag heller, men det gäller att hitta sitt eget koncept. Vilka tider man ska äta, och vad man äter på dessa tider, och hitta rätt mat som ger energi, fast med lågt kaloriinehåll.
Jag är sällan hungrig på mina 2-dagar. Jag har hittat min rytm, mest krut lägger jag på lunch (har aldrig varit en frukostmänniska, vilket jag är glad över idag). Då blir det ofta kyckling och grönsallad, eller en plocksallad från maxi där jag bara plockar grönsallad, kräftstjärtar och räkor. Är jag sugen mellan måltiderna blir det en morot. Till kvällen t.ex en omelett eller tonfisksallad. Och allt detta är faktiskt under 500 kcal.
Och skulle en dag hamna på 600 kcal är inte det hela världen. Man måste vara snäll mot sig själv, och tänka, jag gör bättre nästa gång!

Appropå hälsostress

Står i kassan på maxi, efter att ha läst innehållsförteckningen på minst 10 varor för att få tag i den med minst kalorier i. Funderat och tänkt hur jag ska lägga upp maten under veckan. Känner mig lite stressad. Faktiskt. För jag vet inte om mitt upplägg håller hela veckan. För ärligt talat så har jag bara höftat fram på ett ungefär vad jag tror eventuellt fungerar. En maträtt till grabbarna och en annan till mig. En kalorisnål variant som oftast består av något så underhållande som broccolli... och babyspenat.

Ja ni hör ju, det är ju ett under att det står mat på bordet varje dag! 

Och så ser jag denna paradox. En paradox som alla affärer kör med. Kanske inte med ambitionen: "nu ska vi göra livet jävligt jobbigt för alla som vill gå ner i vikt", men likväl så ser det ut så här. Det är ju inte maxis fel att nästan alla helgbilagor skriver om "hälsa", men ändå. Det blir så fel. Inte undra på att folk hälsostressar. Två tydliga rubriker är "tappa två storlekar" och "så blir stark, sund och pigg". Och på höger sida om tidningsstället ör det 3 toblerone för 10 kronor. 

Fredagsrapport på en söndag

Fredag morgon, och det var dags för vägning och mätning!
Vågen stannade i fredags på 82.2 kg. Jag är på en viktplatå och det driver mig till vansinne! Ca 200 g har jag alltså gått ner på en vecka och under två veckors tid har jag tappat knappa 1 kg.
Däremot visade måttbandet på en minskning på ca 1 cm runt vetedegen (magen).
Nåväl, det är alltså dags att trappa upp! Så i lördags tog jag en lätt joggingtur på kvällen, bara för att känna på steget lite. Och det gick hur bra som helst. Det var länge sedan jag provade att jogga och då orkade jag knappt hälften av vad jag orkade igår. Så jag konstaterar att jag blivit starkare och lättare, och orkar därför mer.
I veckan blir det därför två lätta jogginpass (nja, intervall mer än konstant jogging) istället för 20 minuters promenad. Det blir striktare med kosten så får vi se om det ger resultat på fredag. Tyvärr slarvade jag lite med maten även igår, då det blev lunch på stan. Och då ingen nyttig lunch ala grönsallad i kvadrat utan kebab och pommes. Jävligt onödigt men jävligt gott. Så antalet kalorier igår blev lite för högt. Vad gäller träningen efter Olgas bok, så klarar jag nästan målet för perioden, viljet är plankan i 1 minut 3 gånger med 30 sek vila emellan. Så snart kan jag även där gå vidare till steg 2.
Kroppen känns åtminstone starkare så jag är fortfatande nöjd med allt jag åstadkommit hittills. Så är det ju också en månad sedan jag tog en bild och lade ut, nu är det dags för nästa bildomgång!
Nu kör vi en toppenvecka!!

Läppglans och med nöjd acessoar på höften.

För en tid sedan rev mina ungar ut en låda där jag samlat en massa gamla tidningar. Några enstaka exemplar av "Vi föräldrar", men överhängande var det  tidningen "mama" som nu låg utspridd över hela golvet. En del tidningar var fortfarande intakta men mest låg det utspritt lösa blad. Morsan hade visst tagit en lite för lång powernap. Jag hörde att det blev tyst. Hur man nu kan höra att något blir tyst. Och jag har lärt mig under mina knappa två år som mamma att det aldrig är bra när det blir tyst.  Men jag sket i det helt enkelt och tänkte, hur illa kan det bli? 

Nåväl, jag drar mig upp ur min dvala och finner då denna saliga röra, moderepotage och bilder på uppstajlade morsor, snygga pigga och fräscha, nysminkade och med lite fläkt i håret, och dessutom med en unge på höften, som om det var nån jävla accesoar, som man bara slänger med sig i all hast, typ som en liten kuvertväska. Lika okrystat och så där härligt naturligt ser det ut.
Jag stirrar lite på bilden av den pigga fräscha morsan med sin glada och nöjda accesoar, stirrar lite på mina ungar och tänker att det är inte alls lättvindigt och okrystat att slänga med sig er i all hast.
Jag tänker också att så där ser jag aldrig ut, som morsan på bilden.
Morsan som stirrar tillbaka i spegelbilden är aldrig stajlad i håret.
Morsan i spegelbilden har tre cm utväxt och håret liknar svinto.
Morsan i spegelbilden har inte en svindyr anti-wrinkle Q10 plus med extrakt från melon och hjortron och avocado och allt vad fan det nu är i.
Hon har inte heller en primer och mineralpuder, svindyr mascara med silke eller ens en gnutta lypsyl.
Jo, jag har en del "fina" produkter i badrumsskåpet. Dom är fina där dom står på rad.

Jag känner att jag blir lite irriterad. Här har vi en tidning som heter "mama". Den riktar sig alltså till mammor. Inte pappor, för då hade tidningen hetat mamas och papas. Eller kanske "mamas and the papas" men det namnet är ju redan upptaget. Målgruppen är mammor. Nyblivna mammor, förstagångsmammor, tvåbarnsmammor, flerbarnsmammor, mammor i alla varianter, och alla mammor vet att det är fan ingen dans på rosor att vara mamma.
Som förstagångsmamma har man inte en jävla aning vad som väntar en. Man vet inte vilken vagn man ska köpa, vilket babyskydd man ska ha, man läser bäst i test i råd och rön om vilket babyskydd som är säkrast, vilken vagn som är mest praktisk och mest prisvärd. Vagga eller spjälsäng, kudde eller inte kudde? Herregud kan ungen kvävas om den har kudde?!
Det är en helt ny värld av prylar, kläder, pedagogiska leksaker och man vill ha det bästa till sitt barn och man är livrädd för att göra fel. När ungen väl kommer ska man amma eller ge flaska, se till att den rapar, inte sova på mage får då dör den plötslig spädbarnsdöd, byta blöjor, pampers eller libero? Eller funkar ica basics blöjor?

Har läst tidningen "mama" eller "Vi föräldrar", eller "Jag är gravid"? Det finns fler liknande tidningar som riktar sig till blivande mammor, mammor och föräldrar. Och just i det stadiet man är i då, när man ska bli förälder är en ganska känslig tid.
Ok, det finns en del bra artiklar då och då, men överlag ger dem mig bara mer komplex än vad den ger mig nya kreativa ideer eller tips på inredning. Hur kan en sådan vara så "på tapeten" och inne??
Jag fattar inte. Eller kanske, jag köpte ju själv dessa tidningar ganska frekvent under det första året när barnen var små, men jag tror jag gjorde det för att det hjälpte mig att identifiera mig i min nya roll som mamma, så jag lade till en massa attribut jag ansåg att en mamma hade. Och en mamma borde väl läsa t.ex tidningen "mama"? Det säger sig ju självt. Och hörs på namnet. Efter ett tag hade jag väl kanske börjat bilda mig en egen uppfattning om hur en mamma ska vara och "mama" behövdes inte längre i mitt liv, jag var mer säker i min nya mammaroll och kunde kasta bort överflödiga attribut.
Men jag är en ganska stark person mentalt. Jag vågar gå min egen väg, och vågar göra på mitt sätt. Jag har inget behov av att vara som alla andra. Men ändå sattes jag i svajning under min första tid som mamma. Naturligtvis inte bara på grund av alla tidningar och dess vackra mammor med glada nöjda acessoarer på höften. Det var ju bara en del av det.
Men jag skulle önska att denna typen av tidningar kanske gick lite mer på djupet? Eller i alla fall hade moderepotage och inredningstips där EN body till bebisen åtminstone kostade under 300 spänn?
För de allra flesta produkter, möbler, kläder både till vuxen, bebis och barn som presenteras är då rakt inte anpassad efter min Svenssonplånbok.

I själva verket började jag irritera mig riktigt ordentligt på alla klädtips. VEM köper en body för 299 kr i strl 56? 56 har dom ju i typ 1 månad. VEM köper matchande tights för ytterligare 299 kr, och så en klänning över det som pricken över iet för 499 kr. En outfit det lilla flickebarner kan ha i 3 veckor för dryga tusenlappen. VEM?!
Charlotte Pirelli såklart! Pernilla Wahlgren och säkert Carola.

Men större delen av Sveriges befolkning är inga Charlottor, Carolor eller Pernillor. Större delen av Sveriges befolkning är Svenssons, och har troligtvis inte råd att köpa en outfit för runt 1000-lappen som ungen kan ha i 3 veckor. Men det skapar ett sådant inbillat behov, för jag tror att alla andra köper så mycket dyrt till sina barn. Det är polarn och pyret med ränder på härsan och tvärsan, älskling i rumpan från lundmyr, som för övrigt borde byta namn till lund-dyr.
För mig skulle klädtips, inredningstips osv gärna få vara i en mer anpassad prisklass, där faktiskt större delen av befolkninge  befinner sig. Det är jobbigt och svårt att tänka på, men det finns väldigt många barn i vårt land, vars föräldrar har svårt att ställa mat på bordet varje dag.
Då känns en babyklänning för 500 spänn som ett hån...

Sådär ja!

Då var första träningspasset avklarat efter en veckas uppehåll. Det kändes att musklerna inte fått jobba på ett tag. Svetten rinner! Nu hoppas jag verkligen att alla baciller håller sig borta. Idag kändes energin bra igen, så självklart körde jag ett pass idag, så att jag inte tappar några rutiner. En bolljävel och en matta är allt som behövs. Inga dyra gymavgifter och inga ursäkter att inte köra. Allt finns hemma!
Bara köööööör!!

Man vänder INNAN Göteborg!

Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Eller snarare, det blir aldrig som man tänkt sig.
En typisk fälla när man börjar träna, är när förkyldningen kommer. Pang! Lagom tills man börjar få lite rutin på det, så sätter den klorna i en så att man nästan börjar undra om det finns någonting annat än snor i hjärnan. Man feberyrar i några dagar, snorar och hostar några dagar till, men sedan är man mer eller mindre frisk. Men börjar du träna för det? -nej du känner efter o tänker att hostan känns nog lite jobbig fortfarande.
Självklart ska du inte börja träna medan du fortfarande är sjuk. Men ärligt? Hur länge kan man skylla på hostan? Snoret? Halsont? Efter två veckor har du halkat ut ur träningsrutinen igen och det är precis asjobbigt att börja igen.
Det tar ett par veckor att skapa en ny rutin, och ännu några fler veckor att få det till en vana. Men det går jävligt fort att få vanan att upphöra, särskilt om vanan är träning. 
Så fort man är pigg och frisk, på't igen bara!!! Det är ju så tråkigt att börja om på noll igen, eller hur?
Jag brukar tänka så här, om en vecka eller en dag har börjat dåligt, kanske har man ätit en godisbit till kaffet, kanske har man hoppat över träningen en dag pga något, varför ska man då förstöra resten av dagen, veckan genom att köra på i samma hjulspår? Dagen/veckan är ju redan förstörd så jag tar en godisbit till, så låter jag bli i morgon. Har ni någon gång resonerat så?
Jag har det!
Men om jag är på väg till Karlstad, och så tar jag fel väg, så jag helt plötsligt är på väg till Göteborg istället, inte fan åker jag hela vägen till Göteborg innan jag vänder tillbaka?!
Samma sak med mat eller träning. Om jag förlorade mig lite över en dammsugare till kaffet så äter jag inte en skål med smågodis bara för att "dagen är redan förstörd". Nej, jag vänder genast om och tar mig in på rätt väg igen! Det är så onödigt med omvägar, och så fruktansvärt dumt att köra till Göteborg när man ska till Karlstad. Man måste försöka hålla fokus och göra sitt bästa. Och gör man sitt bästa är det gott nog, eller hur?

Fredagsrapport!

Så, efter en vecka där maten inte fungerat riktigt, och där feber satte stopp för träning måndag och tisdag får jag vara mycket med att jag idag väger in på 82.4 kg!
Bara 2.5 kg tills jag når mitt första delmål, 79.9.
Psykiskt är det viktigt för mig att bara komma ner på 70-sträcket. Så nu kör vi på kommande vecka och klämmer ytterligare ett halvkilo eller ett ett helt kilo! Happy friday alla!! :)

Yes! Den går igen! Men det ser förjävligt ut.

Har ni också en jacka, byxor, klänning eller liknande som ni vet har passat. Som satt som ett smäck, som ni kände er som a million bucks i?
Vi alla har dom. Dom kännetecknas av att dom är i små storlekar och hänger längst in i garderoben.
Ta fram dom! Häng upp dom på väggen, gärna köket brevid kylen eller i vardagsrummet som en ny tavla. För varje gång du ser den där tänker ni; fan vad snygg jag va i den.
Hänger den längst in i garderoben eller förrådet ser ni den aldrig och då kan den inte motivera er!

Jackan köpte jag för ca 3 år sedan och är strl 36. Men det är mckinley så den är mer en 38. Det är min motivationsjacka, kände mig som den snyggaste bruden i stan i den jackan. För drygt ett år sedan provade jag jackan, för skojs skull. Det var ca 10 cm kvar innan blixtlåsen ens fick kontakt med varandra. Nu går den igen! Dock är det på korvstoppningsnivå, så den går defenitivt inte att använda än. Men den hänger framme och motiverar mig varje dag! 

Köp!

Den här boken ska ni satsa på om ni vill börja träna hemma, och bli av med vetedegen på magen, oavsett hur vetedegen hamnade just på din mage. Efter en graviditet, för mycket bullar eller bara av ren lathet. Mamma, nybliven mamma, gammal mamma eller inte mamma alls, övningarna kan glras av alla som har en kropp. Det är inte en bok som fokuserar på att gå ner i vikt. Den här boken fokuserar på att stärka din kropp. Stark är det nya smal! Investera i de futtiga 179 kronerna och var snäll mot kroppen!

Pippa eller springa i ekorrhjulet?

Har du massor av sex med din partner, är sex inget problem, samma fenomen med pengar, har du massvis av dom, är inte pengar viktigt.
Hur många småbarnsföräldrar har massvis med sex? Dom finns, säkert, jag har bara aldrig träffat några.
Det sorgliga, eller den krassa sanningen är att jag minns fan inte när jag hade sex med Mats sist! Beklämmande, minst sagt! Denna tanke höll mig vaken i natt, och jag insåg att det måste finnas en lösning på problemet.
Förr, hade vi massvis med sex, jämt! Som alla nykära såklart. Men vi var nykära länge. Dock inte så länge som jag kunde önska, jag blev gravid ganska tidigt i förhållandet, ca 10 månader.  Men då hade vi hunnit köpa hus, renovera och flytta in. Inte för att vi blev mindre kära för att vi köpte hus och jag blev gravid, men prioriteringarna ändras och all tid man förut hade tillsammans måste distribueras om lite.
Innan jag blev gravid, och innan dom små kom ut, hade vi naturligtvis en helt annan vardag tillsammans.
Vardag och helg bestod av mycket fest och socialt liv. Under helgerna fanns alla tillfällen till romantik och älskog. En långdragen kyss innan någon av oss skulle iväg på jobb, träning eller andra möten, kunde lätt resultera i en snabbis i soffan.
Vi duschade ofta tillsammans, vilket såklart resulterar i något mer än bara shamponering.
Vi sov, i SAMMA säng, NAKNA. ALLTID. Två människor som älskar varandra, kryper ner i sängen tillsammans, tätt intill, inte fan somnar man på varsin kudde, rygg mot rygg.

Det fanns så många möjligheter och tillfällen i den sortens vardag.
Så jag tänkte, finns det verkligen INGA tillfällen från det "gamla" livet man kan applicera på det "nya" livet?

Spontansex i soffan?
Kan bli knepigt, vart gör vi av ungarna?! Låser in dom på rummet? Lägger dem i spjälsängen? Än så länge kommer de ju inte ur den! Vänder upp och ner på spjälsängen då det blir en mini-mini-hage?
Nej, så gör man ju inte...

Sex i duschen?
Denna skulle kunna funka, ungarna är ju inte med i duschen. Problemet är att anledningen till att ungarna inte är med i duschen är att den andra föräldern underhåller ungarna så att förälder nr 1 kan duscha. Ofta försöker Mats duscha på jobbet, för att det ska bli ett moment mindre här hemma på kvällarna.
Men gört i duschen när ungarna somnat?! tänker ni nu. Eller bara gört när ungarna somnat, punkt!
Inte så lätt...Låt oss nu undersöka det sista alternativet:
I sängen, när ungarna somnat.
Ok, hade vi en unge, låt oss säga Gabriel vore det hur lätt som helst. Han somnar i sin egen säng, i sitt eget rum utan skrik, panik, gråt och tandagnisslan. Han är briljant på att somna. Mamma älskar honom för det! Men nu har vi ju också hans tvillingbror, Joel. Han gör precis tvärt om från vad Gabriel gör.
Här har vi alltså två barn, som är lika gamla, fått samma uppfostran och har samma förutsättningar. Men ack så olika. Joel somnar med en jävla massa tur ca 1 timme från det att vi börjat nattningsprocessen. Ofta drar det iväg till att klockan hinner bli halv tio innan han kommer till ro. Och då sover han fortfarande i VÅR säng. 
Försök o pippa brevid en 20 månaders i samma säng, utan att störa och väcka honom. Lycka till!
Problemet är att kvällen är ju liksom inte slut där, när ungen väl sover, i vår säng, ska resten av sysslorna göras innan man får ta kvällen. Hunden ska ut på kvällskiss, köket ska röjas, tvätten ska vikas, ja ni vet. Man måste ju fortsätta springa några varv i det där ekorrhjulet innan man kan kliva av för dagen. Och hoppar man ur hjulet för tidigt en kväll o skiter i att vika tvätten, plocka ur diskmaskinen och pippar istället, jävlar vad man får pinna på i hjulet nästa dag för att komma ikapp!
Är det värt det?
Pippa eller springa livet ur sig i ekorrhjulet? Det verkar vara den stora frågan...

Jag tror mig ha kommit på en lösning, som passar just oss. Svaret är, en ny säng! Inte till oss, nej, en ny säng till Joel!

Efter att vi har sprungit klart i våra ekorrhjul är det dags att flytta Joel, från vår säng till hans spjälsäng, som står i VÅRT rum. Den står i vårt rum för att han nyligen har haft en period av mardrömmar och vaknat ofta på nätterna.  Vi fann det då enklare att ha honom nära så att vi snabbt kunde trösta honom och han somnade då om fortare. Så när ungen väl är flyttad och förhoppningsvis inte vaknat, är klockan ofta runt 23:00.
Ska vi pippa nu??
Nej du tack, godnatt är en bättre fras. Måste ju upp i morgon och springa några hundra varv i det där jävla ekorrhjulet!

Men!
Om vi nu köper en ny säng till Joel, vilket det ändå snart är dags att göra, så köper vi en riktig säng.  Inte någon sån där växasäng som kostar rôva, som dom ändå växer ur snart, hörs ju på namnet, utan en "riktig" 90-säng.  Det betyder att vi kan ställa sängen i Joels rum, och natta honom där. För i en 90-säng får ju en vuxen och Joel lätt plats, alltså kan han nattas i samma säng som han sedan sover i, vilket naturligtvis är bäst i alla lägen, och det man strävar efter.
Problemet mer eller mindre löst! Förutsatt att det fungerar...

Det tog mig ca 4 timmar att komma på den här lösningen, ett antal snurrningar i sängen och tillpuffning av kudden, två vändor till nedervåningen varav ett toalettbesök och ett glas vatten. Inte för att jag var törstig utan för att jag inte kunde sova. Märkligt hur man tror ett glas vatten löser alla problem.
Fast vad vet jag, det kanske var just ett glas vatten som förde mig till idèn om Joels nya säng...

Nu ska vi sätta denna plan i verket.
Önskar oss all lycka i projektet!

Levande död

Jag kan fortfarande se ditt ansikte framför mig, levande, klart och vackert.
Jag kan fortfarande höra din röst, höra ditt skratt och höra din sång.
Jag kan fortfarande känna din doft av varma sommardagar, jordgubbar och cognac.
Jag kan fortfarande höra hur du säger mitt namn, och kallar mig för din fina fina.
Jag tycker om att vara i rum där du har varit.
Jag tycker om att röra vid saker du har rört vid.
Jag tycker om att göra saker du tyckte om att göra. 
På det viset känns du lite mer levande.
För jag pratar fortfarande med dig, som om du vore i rummet intill.
För i mitt sinne är du lika tydlig i dina konturer som om du aldrig hade dött.
För i mitt sinne är du lika levande, klar och vacker som alltid.
Så länge jag finns, finns du.
Jag älskar dig, min fina fina pappa.

Gravidkilon

Ni vet den där lilla fettvalken (ok kanske inte lilla, i alla fall på mig så är nog gigantiska rätt adjektiv) man har på magen, typ navelhöjd, den är fantastiskt praktisk!!
Många kvinnor har den, men det beror ju också naturligtvis vilken kroppsform man har. Men har man några trivselkilon, och det krävs inte så många trivselkilon för att denne lille vän skall uppenbara sig, och så lägg till lite barnafödande på det så är nog ändå antalet kvinnor ganska många som har denne lilla vän som liksom lever sitt eget liv där på magen. Den är lite som en helt ny kroppsdel. Lite som en extra arm fast i sladdrigt format och utan styrsel i riktigt. Men vet ni vad, alla sköna vackra mammor därute, den är oerhört praktisk.  Den är inte snygg på något vis, och den får en att bryta ihop inför varje bikinisäsong. Men använd den så länge ni har den kvar! När ni lyfter upp era barn, tänk så praktiskt det är att sätta ungen på den där lilla hyllan.
Eller när ni ska plocka ihop alla leksaker som ligger spridda runt omkring i varje rum, gör ni då inte som jag att ni sätter den där lådan på hyllan och börjar plocka!
Likaså kan Tvättkorgen dra nytta av att det finns en liten hylla att vila på, samt vedkorgen. Tänk om man var rak som en planka! Då skulle armarna få jobba hårt att hålla uppe en 15-kilos på höften! För att inte tala om alla andra delar på kroppen som får slita ont. Det finns många bra anledningar att ha den där lilla avlastningsytan på kroppen! Särskilt när man är mamma och tillhör "det bärande folket".
Dessutom strävar ju alla människor efter avlastningsytor och förvaring idag. Så utnyttja era fina avställningsytor medan ni kan!! För rätt vad det är får ni för er att det är dags att göra er av med den där hyllan och trivselkilona, mammakilon eller vad ni nu kallar dem, och sträva efter den så kallade öppna planlösningen, där det liksom inte finns några väggar eller veck som tar i när man stryker en hand över kroppen.
Jag ämnar utnyttja min hylla till max, så länge den finns kvar. Jag kommer dock inte att gråta när den försvinner, för jag blir bara gladare och gladare när den vecka för vecka minskar. Fördelarna med att slippa bada i vassen väger nog tyngre än hyllan...

Följ min viktresa som jag kommer att dokumentera i den kommande kategorin "vägen tillbaka". Jag kommer att lägga upp vikt och mått hur kropoen förändras, recept, tips hur jag får det att fungera ( kör 5:2) och givetvis bilder, för att sporra mig själv! 
Hoppas vi hörs!