Jag kan fortfarande se ditt ansikte framför mig, levande, klart och vackert.
Jag kan fortfarande höra din röst, höra ditt skratt och höra din sång.
Jag kan fortfarande känna din doft av varma sommardagar, jordgubbar och cognac.
Jag kan fortfarande höra hur du säger mitt namn, och kallar mig för din fina fina.
Jag tycker om att vara i rum där du har varit.
Jag tycker om att röra vid saker du har rört vid.
Jag tycker om att göra saker du tyckte om att göra.
På det viset känns du lite mer levande.
För jag pratar fortfarande med dig, som om du vore i rummet intill.
För i mitt sinne är du lika tydlig i dina konturer som om du aldrig hade dött.
För i mitt sinne är du lika levande, klar och vacker som alltid.
Så länge jag finns, finns du.
Jag älskar dig, min fina fina pappa.
Tänkta tankar och outtalade meningar om det nya livet som mamma.
söndag 9 februari 2014
Levande död
Etiketter:
Känslosamt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar