För en tid sedan rev mina ungar ut en låda där jag samlat en massa gamla tidningar. Några enstaka exemplar av "Vi föräldrar", men överhängande var det tidningen "mama" som nu låg utspridd över hela golvet. En del tidningar var fortfarande intakta men mest låg det utspritt lösa blad. Morsan hade visst tagit en lite för lång powernap. Jag hörde att det blev tyst. Hur man nu kan höra att något blir tyst. Och jag har lärt mig under mina knappa två år som mamma att det aldrig är bra när det blir tyst. Men jag sket i det helt enkelt och tänkte, hur illa kan det bli?
Nåväl, jag drar mig upp ur min dvala och finner då denna saliga röra, moderepotage och bilder på uppstajlade morsor, snygga pigga och fräscha, nysminkade och med lite fläkt i håret, och dessutom med en unge på höften, som om det var nån jävla accesoar, som man bara slänger med sig i all hast, typ som en liten kuvertväska. Lika okrystat och så där härligt naturligt ser det ut.
Jag stirrar lite på bilden av den pigga fräscha morsan med sin glada och nöjda accesoar, stirrar lite på mina ungar och tänker att det är inte alls lättvindigt och okrystat att slänga med sig er i all hast.
Jag tänker också att så där ser jag aldrig ut, som morsan på bilden.
Morsan som stirrar tillbaka i spegelbilden är aldrig stajlad i håret.
Morsan i spegelbilden har tre cm utväxt och håret liknar svinto.
Morsan i spegelbilden har inte en svindyr anti-wrinkle Q10 plus med extrakt från melon och hjortron och avocado och allt vad fan det nu är i.
Hon har inte heller en primer och mineralpuder, svindyr mascara med silke eller ens en gnutta lypsyl.
Jo, jag har en del "fina" produkter i badrumsskåpet. Dom är fina där dom står på rad.
Jag känner att jag blir lite irriterad. Här har vi en tidning som heter "mama". Den riktar sig alltså till mammor. Inte pappor, för då hade tidningen hetat mamas och papas. Eller kanske "mamas and the papas" men det namnet är ju redan upptaget. Målgruppen är mammor. Nyblivna mammor, förstagångsmammor, tvåbarnsmammor, flerbarnsmammor, mammor i alla varianter, och alla mammor vet att det är fan ingen dans på rosor att vara mamma.
Som förstagångsmamma har man inte en jävla aning vad som väntar en. Man vet inte vilken vagn man ska köpa, vilket babyskydd man ska ha, man läser bäst i test i råd och rön om vilket babyskydd som är säkrast, vilken vagn som är mest praktisk och mest prisvärd. Vagga eller spjälsäng, kudde eller inte kudde? Herregud kan ungen kvävas om den har kudde?!
Det är en helt ny värld av prylar, kläder, pedagogiska leksaker och man vill ha det bästa till sitt barn och man är livrädd för att göra fel. När ungen väl kommer ska man amma eller ge flaska, se till att den rapar, inte sova på mage får då dör den plötslig spädbarnsdöd, byta blöjor, pampers eller libero? Eller funkar ica basics blöjor?
Har läst tidningen "mama" eller "Vi föräldrar", eller "Jag är gravid"? Det finns fler liknande tidningar som riktar sig till blivande mammor, mammor och föräldrar. Och just i det stadiet man är i då, när man ska bli förälder är en ganska känslig tid.
Ok, det finns en del bra artiklar då och då, men överlag ger dem mig bara mer komplex än vad den ger mig nya kreativa ideer eller tips på inredning. Hur kan en sådan vara så "på tapeten" och inne??
Jag fattar inte. Eller kanske, jag köpte ju själv dessa tidningar ganska frekvent under det första året när barnen var små, men jag tror jag gjorde det för att det hjälpte mig att identifiera mig i min nya roll som mamma, så jag lade till en massa attribut jag ansåg att en mamma hade. Och en mamma borde väl läsa t.ex tidningen "mama"? Det säger sig ju självt. Och hörs på namnet. Efter ett tag hade jag väl kanske börjat bilda mig en egen uppfattning om hur en mamma ska vara och "mama" behövdes inte längre i mitt liv, jag var mer säker i min nya mammaroll och kunde kasta bort överflödiga attribut.
Men jag är en ganska stark person mentalt. Jag vågar gå min egen väg, och vågar göra på mitt sätt. Jag har inget behov av att vara som alla andra. Men ändå sattes jag i svajning under min första tid som mamma. Naturligtvis inte bara på grund av alla tidningar och dess vackra mammor med glada nöjda acessoarer på höften. Det var ju bara en del av det.
Men jag skulle önska att denna typen av tidningar kanske gick lite mer på djupet? Eller i alla fall hade moderepotage och inredningstips där EN body till bebisen åtminstone kostade under 300 spänn?
För de allra flesta produkter, möbler, kläder både till vuxen, bebis och barn som presenteras är då rakt inte anpassad efter min Svenssonplånbok.
I själva verket började jag irritera mig riktigt ordentligt på alla klädtips. VEM köper en body för 299 kr i strl 56? 56 har dom ju i typ 1 månad. VEM köper matchande tights för ytterligare 299 kr, och så en klänning över det som pricken över iet för 499 kr. En outfit det lilla flickebarner kan ha i 3 veckor för dryga tusenlappen. VEM?!
Charlotte Pirelli såklart! Pernilla Wahlgren och säkert Carola.
Men större delen av Sveriges befolkning är inga Charlottor, Carolor eller Pernillor. Större delen av Sveriges befolkning är Svenssons, och har troligtvis inte råd att köpa en outfit för runt 1000-lappen som ungen kan ha i 3 veckor. Men det skapar ett sådant inbillat behov, för jag tror att alla andra köper så mycket dyrt till sina barn. Det är polarn och pyret med ränder på härsan och tvärsan, älskling i rumpan från lundmyr, som för övrigt borde byta namn till lund-dyr.
För mig skulle klädtips, inredningstips osv gärna få vara i en mer anpassad prisklass, där faktiskt större delen av befolkninge befinner sig. Det är jobbigt och svårt att tänka på, men det finns väldigt många barn i vårt land, vars föräldrar har svårt att ställa mat på bordet varje dag.
Då känns en babyklänning för 500 spänn som ett hån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar