Fredagsrapport

Så var det då äntligen fredag och helg!
Veckan gav utdelning! -1.2 kg. Idag vägde jag alltså in på 81 kg. Nära till mitt första delmål nu, 79.9 :)
Jag lade ner extra krut på både kost och träning, det är det som är det fina med att inte gå all in. När det kommer en uppförsbacke eller man hamnar på en platå, finns det fortfarande outnyttjade verktyg att plocka fram för att ruska igång förbränningen med :) som t.ex intervallträning som jag lagt till under denna vecka, istället för snabba promenader. Har även varit lite extra noga med kosten,  och verkligen inte stoppat i mig några onödiga kalorier. Och vips, resultat. Egentligen inte svårt. Bara gör det!
Happy friday!

5:2-dag.

Ja gott folk. Roligare än så här blir det inte idag. I alla fall inte i matväg.
Men det är faktiskt ganska gott. Knaperstekt kyckling kryddat med curry och paprika, och kokad broccolli. Och det ger inte mer än ca 150 kcal, vilket lämnar ett ganska bra utrymme till kvällsmat. Jag är ofta sugen och van att småäta på kvällen, även om den vanan blir blekare och blekare för varje vecka. Men jag vill under dessa fastedagar kunna äta något med familjen, typ en omelett, vilket ger ca 200 kcal. Är alltså då uppe i 350 kcal, vilet också lämnar ett litet utrymme på 150 kcal till mellanmål om jag är hungrig mellan måltiderna.
För mig har det varit lättare att få ordning på 2-dagarna om jag äter varm mat, som jag får tugga och känna att jag verkligen ÄTER något. Att dricka youghurt och äta någon nutrilettbar fungerar inte alls. Och jag tror att det är just där många faller. Har många bekanta som säger: det där fungerar inte på mig, jag vill inte gå omkring och vara hungrig.
Nej, det vill inte jag heller, men det gäller att hitta sitt eget koncept. Vilka tider man ska äta, och vad man äter på dessa tider, och hitta rätt mat som ger energi, fast med lågt kaloriinehåll.
Jag är sällan hungrig på mina 2-dagar. Jag har hittat min rytm, mest krut lägger jag på lunch (har aldrig varit en frukostmänniska, vilket jag är glad över idag). Då blir det ofta kyckling och grönsallad, eller en plocksallad från maxi där jag bara plockar grönsallad, kräftstjärtar och räkor. Är jag sugen mellan måltiderna blir det en morot. Till kvällen t.ex en omelett eller tonfisksallad. Och allt detta är faktiskt under 500 kcal.
Och skulle en dag hamna på 600 kcal är inte det hela världen. Man måste vara snäll mot sig själv, och tänka, jag gör bättre nästa gång!

Appropå hälsostress

Står i kassan på maxi, efter att ha läst innehållsförteckningen på minst 10 varor för att få tag i den med minst kalorier i. Funderat och tänkt hur jag ska lägga upp maten under veckan. Känner mig lite stressad. Faktiskt. För jag vet inte om mitt upplägg håller hela veckan. För ärligt talat så har jag bara höftat fram på ett ungefär vad jag tror eventuellt fungerar. En maträtt till grabbarna och en annan till mig. En kalorisnål variant som oftast består av något så underhållande som broccolli... och babyspenat.

Ja ni hör ju, det är ju ett under att det står mat på bordet varje dag! 

Och så ser jag denna paradox. En paradox som alla affärer kör med. Kanske inte med ambitionen: "nu ska vi göra livet jävligt jobbigt för alla som vill gå ner i vikt", men likväl så ser det ut så här. Det är ju inte maxis fel att nästan alla helgbilagor skriver om "hälsa", men ändå. Det blir så fel. Inte undra på att folk hälsostressar. Två tydliga rubriker är "tappa två storlekar" och "så blir stark, sund och pigg". Och på höger sida om tidningsstället ör det 3 toblerone för 10 kronor. 

Fredagsrapport på en söndag

Fredag morgon, och det var dags för vägning och mätning!
Vågen stannade i fredags på 82.2 kg. Jag är på en viktplatå och det driver mig till vansinne! Ca 200 g har jag alltså gått ner på en vecka och under två veckors tid har jag tappat knappa 1 kg.
Däremot visade måttbandet på en minskning på ca 1 cm runt vetedegen (magen).
Nåväl, det är alltså dags att trappa upp! Så i lördags tog jag en lätt joggingtur på kvällen, bara för att känna på steget lite. Och det gick hur bra som helst. Det var länge sedan jag provade att jogga och då orkade jag knappt hälften av vad jag orkade igår. Så jag konstaterar att jag blivit starkare och lättare, och orkar därför mer.
I veckan blir det därför två lätta jogginpass (nja, intervall mer än konstant jogging) istället för 20 minuters promenad. Det blir striktare med kosten så får vi se om det ger resultat på fredag. Tyvärr slarvade jag lite med maten även igår, då det blev lunch på stan. Och då ingen nyttig lunch ala grönsallad i kvadrat utan kebab och pommes. Jävligt onödigt men jävligt gott. Så antalet kalorier igår blev lite för högt. Vad gäller träningen efter Olgas bok, så klarar jag nästan målet för perioden, viljet är plankan i 1 minut 3 gånger med 30 sek vila emellan. Så snart kan jag även där gå vidare till steg 2.
Kroppen känns åtminstone starkare så jag är fortfatande nöjd med allt jag åstadkommit hittills. Så är det ju också en månad sedan jag tog en bild och lade ut, nu är det dags för nästa bildomgång!
Nu kör vi en toppenvecka!!

Läppglans och med nöjd acessoar på höften.

För en tid sedan rev mina ungar ut en låda där jag samlat en massa gamla tidningar. Några enstaka exemplar av "Vi föräldrar", men överhängande var det  tidningen "mama" som nu låg utspridd över hela golvet. En del tidningar var fortfarande intakta men mest låg det utspritt lösa blad. Morsan hade visst tagit en lite för lång powernap. Jag hörde att det blev tyst. Hur man nu kan höra att något blir tyst. Och jag har lärt mig under mina knappa två år som mamma att det aldrig är bra när det blir tyst.  Men jag sket i det helt enkelt och tänkte, hur illa kan det bli? 

Nåväl, jag drar mig upp ur min dvala och finner då denna saliga röra, moderepotage och bilder på uppstajlade morsor, snygga pigga och fräscha, nysminkade och med lite fläkt i håret, och dessutom med en unge på höften, som om det var nån jävla accesoar, som man bara slänger med sig i all hast, typ som en liten kuvertväska. Lika okrystat och så där härligt naturligt ser det ut.
Jag stirrar lite på bilden av den pigga fräscha morsan med sin glada och nöjda accesoar, stirrar lite på mina ungar och tänker att det är inte alls lättvindigt och okrystat att slänga med sig er i all hast.
Jag tänker också att så där ser jag aldrig ut, som morsan på bilden.
Morsan som stirrar tillbaka i spegelbilden är aldrig stajlad i håret.
Morsan i spegelbilden har tre cm utväxt och håret liknar svinto.
Morsan i spegelbilden har inte en svindyr anti-wrinkle Q10 plus med extrakt från melon och hjortron och avocado och allt vad fan det nu är i.
Hon har inte heller en primer och mineralpuder, svindyr mascara med silke eller ens en gnutta lypsyl.
Jo, jag har en del "fina" produkter i badrumsskåpet. Dom är fina där dom står på rad.

Jag känner att jag blir lite irriterad. Här har vi en tidning som heter "mama". Den riktar sig alltså till mammor. Inte pappor, för då hade tidningen hetat mamas och papas. Eller kanske "mamas and the papas" men det namnet är ju redan upptaget. Målgruppen är mammor. Nyblivna mammor, förstagångsmammor, tvåbarnsmammor, flerbarnsmammor, mammor i alla varianter, och alla mammor vet att det är fan ingen dans på rosor att vara mamma.
Som förstagångsmamma har man inte en jävla aning vad som väntar en. Man vet inte vilken vagn man ska köpa, vilket babyskydd man ska ha, man läser bäst i test i råd och rön om vilket babyskydd som är säkrast, vilken vagn som är mest praktisk och mest prisvärd. Vagga eller spjälsäng, kudde eller inte kudde? Herregud kan ungen kvävas om den har kudde?!
Det är en helt ny värld av prylar, kläder, pedagogiska leksaker och man vill ha det bästa till sitt barn och man är livrädd för att göra fel. När ungen väl kommer ska man amma eller ge flaska, se till att den rapar, inte sova på mage får då dör den plötslig spädbarnsdöd, byta blöjor, pampers eller libero? Eller funkar ica basics blöjor?

Har läst tidningen "mama" eller "Vi föräldrar", eller "Jag är gravid"? Det finns fler liknande tidningar som riktar sig till blivande mammor, mammor och föräldrar. Och just i det stadiet man är i då, när man ska bli förälder är en ganska känslig tid.
Ok, det finns en del bra artiklar då och då, men överlag ger dem mig bara mer komplex än vad den ger mig nya kreativa ideer eller tips på inredning. Hur kan en sådan vara så "på tapeten" och inne??
Jag fattar inte. Eller kanske, jag köpte ju själv dessa tidningar ganska frekvent under det första året när barnen var små, men jag tror jag gjorde det för att det hjälpte mig att identifiera mig i min nya roll som mamma, så jag lade till en massa attribut jag ansåg att en mamma hade. Och en mamma borde väl läsa t.ex tidningen "mama"? Det säger sig ju självt. Och hörs på namnet. Efter ett tag hade jag väl kanske börjat bilda mig en egen uppfattning om hur en mamma ska vara och "mama" behövdes inte längre i mitt liv, jag var mer säker i min nya mammaroll och kunde kasta bort överflödiga attribut.
Men jag är en ganska stark person mentalt. Jag vågar gå min egen väg, och vågar göra på mitt sätt. Jag har inget behov av att vara som alla andra. Men ändå sattes jag i svajning under min första tid som mamma. Naturligtvis inte bara på grund av alla tidningar och dess vackra mammor med glada nöjda acessoarer på höften. Det var ju bara en del av det.
Men jag skulle önska att denna typen av tidningar kanske gick lite mer på djupet? Eller i alla fall hade moderepotage och inredningstips där EN body till bebisen åtminstone kostade under 300 spänn?
För de allra flesta produkter, möbler, kläder både till vuxen, bebis och barn som presenteras är då rakt inte anpassad efter min Svenssonplånbok.

I själva verket började jag irritera mig riktigt ordentligt på alla klädtips. VEM köper en body för 299 kr i strl 56? 56 har dom ju i typ 1 månad. VEM köper matchande tights för ytterligare 299 kr, och så en klänning över det som pricken över iet för 499 kr. En outfit det lilla flickebarner kan ha i 3 veckor för dryga tusenlappen. VEM?!
Charlotte Pirelli såklart! Pernilla Wahlgren och säkert Carola.

Men större delen av Sveriges befolkning är inga Charlottor, Carolor eller Pernillor. Större delen av Sveriges befolkning är Svenssons, och har troligtvis inte råd att köpa en outfit för runt 1000-lappen som ungen kan ha i 3 veckor. Men det skapar ett sådant inbillat behov, för jag tror att alla andra köper så mycket dyrt till sina barn. Det är polarn och pyret med ränder på härsan och tvärsan, älskling i rumpan från lundmyr, som för övrigt borde byta namn till lund-dyr.
För mig skulle klädtips, inredningstips osv gärna få vara i en mer anpassad prisklass, där faktiskt större delen av befolkninge  befinner sig. Det är jobbigt och svårt att tänka på, men det finns väldigt många barn i vårt land, vars föräldrar har svårt att ställa mat på bordet varje dag.
Då känns en babyklänning för 500 spänn som ett hån...

Sådär ja!

Då var första träningspasset avklarat efter en veckas uppehåll. Det kändes att musklerna inte fått jobba på ett tag. Svetten rinner! Nu hoppas jag verkligen att alla baciller håller sig borta. Idag kändes energin bra igen, så självklart körde jag ett pass idag, så att jag inte tappar några rutiner. En bolljävel och en matta är allt som behövs. Inga dyra gymavgifter och inga ursäkter att inte köra. Allt finns hemma!
Bara köööööör!!

Man vänder INNAN Göteborg!

Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Eller snarare, det blir aldrig som man tänkt sig.
En typisk fälla när man börjar träna, är när förkyldningen kommer. Pang! Lagom tills man börjar få lite rutin på det, så sätter den klorna i en så att man nästan börjar undra om det finns någonting annat än snor i hjärnan. Man feberyrar i några dagar, snorar och hostar några dagar till, men sedan är man mer eller mindre frisk. Men börjar du träna för det? -nej du känner efter o tänker att hostan känns nog lite jobbig fortfarande.
Självklart ska du inte börja träna medan du fortfarande är sjuk. Men ärligt? Hur länge kan man skylla på hostan? Snoret? Halsont? Efter två veckor har du halkat ut ur träningsrutinen igen och det är precis asjobbigt att börja igen.
Det tar ett par veckor att skapa en ny rutin, och ännu några fler veckor att få det till en vana. Men det går jävligt fort att få vanan att upphöra, särskilt om vanan är träning. 
Så fort man är pigg och frisk, på't igen bara!!! Det är ju så tråkigt att börja om på noll igen, eller hur?
Jag brukar tänka så här, om en vecka eller en dag har börjat dåligt, kanske har man ätit en godisbit till kaffet, kanske har man hoppat över träningen en dag pga något, varför ska man då förstöra resten av dagen, veckan genom att köra på i samma hjulspår? Dagen/veckan är ju redan förstörd så jag tar en godisbit till, så låter jag bli i morgon. Har ni någon gång resonerat så?
Jag har det!
Men om jag är på väg till Karlstad, och så tar jag fel väg, så jag helt plötsligt är på väg till Göteborg istället, inte fan åker jag hela vägen till Göteborg innan jag vänder tillbaka?!
Samma sak med mat eller träning. Om jag förlorade mig lite över en dammsugare till kaffet så äter jag inte en skål med smågodis bara för att "dagen är redan förstörd". Nej, jag vänder genast om och tar mig in på rätt väg igen! Det är så onödigt med omvägar, och så fruktansvärt dumt att köra till Göteborg när man ska till Karlstad. Man måste försöka hålla fokus och göra sitt bästa. Och gör man sitt bästa är det gott nog, eller hur?