Hoppfulla ord är bara vackert sammansatt semantik utan innebörd. Jag har hört dem alla förut.
Några timmar tillsammans med nattes flykt efter att ha druckit mod på flaska, ser annorlunda ut i dagsljus.
Magin är borta, modet har svettats ut och ersatts med blyghet och fumligt letande. Vardagen är plötsligt blek och händelselös.
Söker villkorslöst kicken igen, till samma värme, samma doft, samma trygghet.
Med modet i kroppen och ett motvilligt erkännande om att jag vill, är jag på väg till samma adress.
Det misslyckas av rädslan över att tina inombords. Irrationalitet och logik möts fullt rustade för krig. Värmen dröjer sig kvar aningens för länge efter slaget.
Att man andats varandras luft är ingen garanti för att det är äkta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar