Yes! Den går igen! Men det ser förjävligt ut.

Har ni också en jacka, byxor, klänning eller liknande som ni vet har passat. Som satt som ett smäck, som ni kände er som a million bucks i?
Vi alla har dom. Dom kännetecknas av att dom är i små storlekar och hänger längst in i garderoben.
Ta fram dom! Häng upp dom på väggen, gärna köket brevid kylen eller i vardagsrummet som en ny tavla. För varje gång du ser den där tänker ni; fan vad snygg jag va i den.
Hänger den längst in i garderoben eller förrådet ser ni den aldrig och då kan den inte motivera er!

Jackan köpte jag för ca 3 år sedan och är strl 36. Men det är mckinley så den är mer en 38. Det är min motivationsjacka, kände mig som den snyggaste bruden i stan i den jackan. För drygt ett år sedan provade jag jackan, för skojs skull. Det var ca 10 cm kvar innan blixtlåsen ens fick kontakt med varandra. Nu går den igen! Dock är det på korvstoppningsnivå, så den går defenitivt inte att använda än. Men den hänger framme och motiverar mig varje dag! 

Köp!

Den här boken ska ni satsa på om ni vill börja träna hemma, och bli av med vetedegen på magen, oavsett hur vetedegen hamnade just på din mage. Efter en graviditet, för mycket bullar eller bara av ren lathet. Mamma, nybliven mamma, gammal mamma eller inte mamma alls, övningarna kan glras av alla som har en kropp. Det är inte en bok som fokuserar på att gå ner i vikt. Den här boken fokuserar på att stärka din kropp. Stark är det nya smal! Investera i de futtiga 179 kronerna och var snäll mot kroppen!

Pippa eller springa i ekorrhjulet?

Har du massor av sex med din partner, är sex inget problem, samma fenomen med pengar, har du massvis av dom, är inte pengar viktigt.
Hur många småbarnsföräldrar har massvis med sex? Dom finns, säkert, jag har bara aldrig träffat några.
Det sorgliga, eller den krassa sanningen är att jag minns fan inte när jag hade sex med Mats sist! Beklämmande, minst sagt! Denna tanke höll mig vaken i natt, och jag insåg att det måste finnas en lösning på problemet.
Förr, hade vi massvis med sex, jämt! Som alla nykära såklart. Men vi var nykära länge. Dock inte så länge som jag kunde önska, jag blev gravid ganska tidigt i förhållandet, ca 10 månader.  Men då hade vi hunnit köpa hus, renovera och flytta in. Inte för att vi blev mindre kära för att vi köpte hus och jag blev gravid, men prioriteringarna ändras och all tid man förut hade tillsammans måste distribueras om lite.
Innan jag blev gravid, och innan dom små kom ut, hade vi naturligtvis en helt annan vardag tillsammans.
Vardag och helg bestod av mycket fest och socialt liv. Under helgerna fanns alla tillfällen till romantik och älskog. En långdragen kyss innan någon av oss skulle iväg på jobb, träning eller andra möten, kunde lätt resultera i en snabbis i soffan.
Vi duschade ofta tillsammans, vilket såklart resulterar i något mer än bara shamponering.
Vi sov, i SAMMA säng, NAKNA. ALLTID. Två människor som älskar varandra, kryper ner i sängen tillsammans, tätt intill, inte fan somnar man på varsin kudde, rygg mot rygg.

Det fanns så många möjligheter och tillfällen i den sortens vardag.
Så jag tänkte, finns det verkligen INGA tillfällen från det "gamla" livet man kan applicera på det "nya" livet?

Spontansex i soffan?
Kan bli knepigt, vart gör vi av ungarna?! Låser in dom på rummet? Lägger dem i spjälsängen? Än så länge kommer de ju inte ur den! Vänder upp och ner på spjälsängen då det blir en mini-mini-hage?
Nej, så gör man ju inte...

Sex i duschen?
Denna skulle kunna funka, ungarna är ju inte med i duschen. Problemet är att anledningen till att ungarna inte är med i duschen är att den andra föräldern underhåller ungarna så att förälder nr 1 kan duscha. Ofta försöker Mats duscha på jobbet, för att det ska bli ett moment mindre här hemma på kvällarna.
Men gört i duschen när ungarna somnat?! tänker ni nu. Eller bara gört när ungarna somnat, punkt!
Inte så lätt...Låt oss nu undersöka det sista alternativet:
I sängen, när ungarna somnat.
Ok, hade vi en unge, låt oss säga Gabriel vore det hur lätt som helst. Han somnar i sin egen säng, i sitt eget rum utan skrik, panik, gråt och tandagnisslan. Han är briljant på att somna. Mamma älskar honom för det! Men nu har vi ju också hans tvillingbror, Joel. Han gör precis tvärt om från vad Gabriel gör.
Här har vi alltså två barn, som är lika gamla, fått samma uppfostran och har samma förutsättningar. Men ack så olika. Joel somnar med en jävla massa tur ca 1 timme från det att vi börjat nattningsprocessen. Ofta drar det iväg till att klockan hinner bli halv tio innan han kommer till ro. Och då sover han fortfarande i VÅR säng. 
Försök o pippa brevid en 20 månaders i samma säng, utan att störa och väcka honom. Lycka till!
Problemet är att kvällen är ju liksom inte slut där, när ungen väl sover, i vår säng, ska resten av sysslorna göras innan man får ta kvällen. Hunden ska ut på kvällskiss, köket ska röjas, tvätten ska vikas, ja ni vet. Man måste ju fortsätta springa några varv i det där ekorrhjulet innan man kan kliva av för dagen. Och hoppar man ur hjulet för tidigt en kväll o skiter i att vika tvätten, plocka ur diskmaskinen och pippar istället, jävlar vad man får pinna på i hjulet nästa dag för att komma ikapp!
Är det värt det?
Pippa eller springa livet ur sig i ekorrhjulet? Det verkar vara den stora frågan...

Jag tror mig ha kommit på en lösning, som passar just oss. Svaret är, en ny säng! Inte till oss, nej, en ny säng till Joel!

Efter att vi har sprungit klart i våra ekorrhjul är det dags att flytta Joel, från vår säng till hans spjälsäng, som står i VÅRT rum. Den står i vårt rum för att han nyligen har haft en period av mardrömmar och vaknat ofta på nätterna.  Vi fann det då enklare att ha honom nära så att vi snabbt kunde trösta honom och han somnade då om fortare. Så när ungen väl är flyttad och förhoppningsvis inte vaknat, är klockan ofta runt 23:00.
Ska vi pippa nu??
Nej du tack, godnatt är en bättre fras. Måste ju upp i morgon och springa några hundra varv i det där jävla ekorrhjulet!

Men!
Om vi nu köper en ny säng till Joel, vilket det ändå snart är dags att göra, så köper vi en riktig säng.  Inte någon sån där växasäng som kostar rôva, som dom ändå växer ur snart, hörs ju på namnet, utan en "riktig" 90-säng.  Det betyder att vi kan ställa sängen i Joels rum, och natta honom där. För i en 90-säng får ju en vuxen och Joel lätt plats, alltså kan han nattas i samma säng som han sedan sover i, vilket naturligtvis är bäst i alla lägen, och det man strävar efter.
Problemet mer eller mindre löst! Förutsatt att det fungerar...

Det tog mig ca 4 timmar att komma på den här lösningen, ett antal snurrningar i sängen och tillpuffning av kudden, två vändor till nedervåningen varav ett toalettbesök och ett glas vatten. Inte för att jag var törstig utan för att jag inte kunde sova. Märkligt hur man tror ett glas vatten löser alla problem.
Fast vad vet jag, det kanske var just ett glas vatten som förde mig till idèn om Joels nya säng...

Nu ska vi sätta denna plan i verket.
Önskar oss all lycka i projektet!

Levande död

Jag kan fortfarande se ditt ansikte framför mig, levande, klart och vackert.
Jag kan fortfarande höra din röst, höra ditt skratt och höra din sång.
Jag kan fortfarande känna din doft av varma sommardagar, jordgubbar och cognac.
Jag kan fortfarande höra hur du säger mitt namn, och kallar mig för din fina fina.
Jag tycker om att vara i rum där du har varit.
Jag tycker om att röra vid saker du har rört vid.
Jag tycker om att göra saker du tyckte om att göra. 
På det viset känns du lite mer levande.
För jag pratar fortfarande med dig, som om du vore i rummet intill.
För i mitt sinne är du lika tydlig i dina konturer som om du aldrig hade dött.
För i mitt sinne är du lika levande, klar och vacker som alltid.
Så länge jag finns, finns du.
Jag älskar dig, min fina fina pappa.

Gravidkilon

Ni vet den där lilla fettvalken (ok kanske inte lilla, i alla fall på mig så är nog gigantiska rätt adjektiv) man har på magen, typ navelhöjd, den är fantastiskt praktisk!!
Många kvinnor har den, men det beror ju också naturligtvis vilken kroppsform man har. Men har man några trivselkilon, och det krävs inte så många trivselkilon för att denne lille vän skall uppenbara sig, och så lägg till lite barnafödande på det så är nog ändå antalet kvinnor ganska många som har denne lilla vän som liksom lever sitt eget liv där på magen. Den är lite som en helt ny kroppsdel. Lite som en extra arm fast i sladdrigt format och utan styrsel i riktigt. Men vet ni vad, alla sköna vackra mammor därute, den är oerhört praktisk.  Den är inte snygg på något vis, och den får en att bryta ihop inför varje bikinisäsong. Men använd den så länge ni har den kvar! När ni lyfter upp era barn, tänk så praktiskt det är att sätta ungen på den där lilla hyllan.
Eller när ni ska plocka ihop alla leksaker som ligger spridda runt omkring i varje rum, gör ni då inte som jag att ni sätter den där lådan på hyllan och börjar plocka!
Likaså kan Tvättkorgen dra nytta av att det finns en liten hylla att vila på, samt vedkorgen. Tänk om man var rak som en planka! Då skulle armarna få jobba hårt att hålla uppe en 15-kilos på höften! För att inte tala om alla andra delar på kroppen som får slita ont. Det finns många bra anledningar att ha den där lilla avlastningsytan på kroppen! Särskilt när man är mamma och tillhör "det bärande folket".
Dessutom strävar ju alla människor efter avlastningsytor och förvaring idag. Så utnyttja era fina avställningsytor medan ni kan!! För rätt vad det är får ni för er att det är dags att göra er av med den där hyllan och trivselkilona, mammakilon eller vad ni nu kallar dem, och sträva efter den så kallade öppna planlösningen, där det liksom inte finns några väggar eller veck som tar i när man stryker en hand över kroppen.
Jag ämnar utnyttja min hylla till max, så länge den finns kvar. Jag kommer dock inte att gråta när den försvinner, för jag blir bara gladare och gladare när den vecka för vecka minskar. Fördelarna med att slippa bada i vassen väger nog tyngre än hyllan...

Följ min viktresa som jag kommer att dokumentera i den kommande kategorin "vägen tillbaka". Jag kommer att lägga upp vikt och mått hur kropoen förändras, recept, tips hur jag får det att fungera ( kör 5:2) och givetvis bilder, för att sporra mig själv! 
Hoppas vi hörs!

Ärligt, va fan hände?

Jag skapade en blogg, mer eller mindre i samma stund jag kom hen från bb, med inte bara en ny liten bebis utan två!! Hur tänkte jag då? 
När fan hade jag tänkt att hinna blogga? Som till synes så hann jag inte med särskilt mycket av den varan. Två små nya liv,  hund och ett husbygge tog all tid och energi,  och den lilla tiden som blev över hade jag ingen större lust att hänga med näsan över en dator. Ja, i min familj har vi fortfarande dator, inte någon fancy surfplatta.
Så dum jag var, trodde jag att jag var någon slags superwoman när jag i min enfald intalade mig att jag skulle hinna med allt detta?
Nåväl. Antagligen är jag något överkaxig nu när jag i skrivandets stund tycker att jag har lite tid över att faktiskt blogga på mer regelbunden basis. Sanningen är att enda anledningen till att jag har tid att skriva detta inlägg är att jag är ute och går med hunden.
Arma människor. Vi lär oss visst aldrig!
På snar återseende,  hoppas vi!

kärnfamilj -en klassfråga?

Vad händer när två blir tre, eller rentav fyra eller fem på en gång. Vad händer med mannen och med kvinnan? dom är inte längre bara där för varandra, dom lever enbart för den nya familjemedmmen. All den där tiden de hade förr förr är inte längre deras tid. All den där tiden de hade att rå om varandra, laga mat, ta ett glas gott vin, sova länge på mornarna, åka och veckohandla tillsammans, är utbytta mot findus matlådor och snabbmakaroner, tidiga mornar med bebisskrik som väckarklocka, och veckohandlingen består av att så fort som möjligt slänga ner det viktigaste i korgen och dnabbt som fan ta sig ut därifrån.
Ja det tro fan det att man blir trött på sin partner, den är ju bara ivägen inte sant?
Dessutom börjar man irritera sig på småsaker. han tugggar för högt, andas för tungt, grymtar när han tittar på TV, ja osv. Man undrar, hur ska jag ha tid för min man om jag inte enshar tid för mig själv? Ungen tar ju ALL tid i världen!
Men så efter några månader får man lite rutin på saker och ting. Ungen kanske sover bättre om natten, vilket är den stora anledningen till att man ser dagens ljus på ett annst sätt. Och man kanske börjar se sin karl på ett annat sätt. Eller så ser man honom igen helt enkelt. För att man fått sov några xtra timmar kanske, eller för att man faktiskt har unnat sig att lämna bort barnen en eftrrmiddag för att gå och klippa av sig den sorgliga ursäkten till hår man haft i en knut på huvudet senaste halvåret.
Och helt plötsligt ser man sin karl i ett nytt ljus för att man mår lite bättre själv!
Grattis! Du har klarat första etappen av ert nya liv. Men sen då? Hur ska man få liv i lustan igen? hitta tillbaka till man och kvinna?
Att unna sig att åka iväg tillsammans är något man borde få på remiss. "Res två ggr per år i minst 4 dagar. upprepa behandlingen om inte full effekt uppstår". Ordinerat av doktorn till alla småbarnsföräldrar de första tre åren.
Men tyvärr ser ju verkligheten inte ut så. Alla kan inte resa iväg på tu man hand två gånger om året för att blås liv i kärleken, och hålla den vid liv. dels är det en ekonomisk fråga, och för en del saknas säkert det sociala nätet också.
Och det är nästan en omöjlighet att ta en paus när man är hemma, även om man säger att man ska det. Man måste bort. Måste!
Så de som inte har råd att ta en timeout... vad gör dem?
Går isär. För man orkar inte. I alla fall gör många det.
Kärleken har tydligen ett pris i alla fall.